Bodil Jönsson

Etiketter

Kategorier

11. Tema 10 i Leva Livet Hela Livet

 

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterat här ett efter ett. Tanken med det har varit att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis kommer till stånd med bokens framtida läsare. Nu är jag framme vid bokens sista tema:

10 (10). Framtiden

Stora förändringar är på väg inom vården utifrån dess egenkraft. Andra kommer att växa utifrån ditt och andra vårdsökandes engagemang. Men det räcker inte med det – vården kommer också att påverkas utifrån utveckling på andra områden. Ett av de viktigaste är den ständiga tekniska utvecklingen, lika obönhörligt offensiv som någonsin den medicinska.

I boken spekulerar vi inte över vilka medicinska och tekniska genombrott som faktiskt kommer att ske. Det enda vi vet om dem på förhand är ju att innovationerna kommer att bli mycket mer omfattande än vad vi i dag kan föreställa oss – och så kommer de att gå i helt andra riktningar! Inte hade t ex någon kunnat föreställa sig bara för ett decennium sedan vilken revolutionerande förändring som nu inträtt i strokevården. Eller att man efter en höftfraktur skulle kunna opereras med höftprotes direkt och få ett fortsatt rörligt liv i stället för ett liv i rullstol.

Med bred pensel målar vi upp de tio framtidsförändringar i själva åldrandet som vi tror oss skönja och föreslår läsarna att gradera dessa utifrån vilka de tror blir de viktigaste för vården. För det är ju så det är: den framtida äldrevården kommer att vara en vård av de framtida  äldre och i framtida sammanhang.

Som äldre kan man också påverka själv. Om verkligen hela livet är till för att levas, kan man inte som senior hänskjuta livet bara till den tillvaro man hade förr. I stället krävs att man ser också sitt äldreliv som en utvecklande och levande period. Förtränger man positiva känslor inför livet efter 65, berövar man sig själv det som kan komma att utgöra en tredjedel av ens liv.

Det handlar dessutom inte om vilken tredjedel av livet som helst. I det antika Grekland uppfattade filosoferna ålderdomen som livets själva brännpunkt snarare än som det godtyckliga slutet. Man skulle leva för att bli gammal. Ålderdomen var själva meningen med livet. Först då kunde man så ta hand om sig själv och alla sina upplevelser att ”jaget” fullt ut kunde återvända till sig själv.

Men i det gamla Grekland var det inte särskilt lätt att använda sig av ålderdomens möjligheter. De flesta fick inte chansen överhuvudtaget eftersom inte ens de mäktiga blev särskilt gamla. Det fåtal som uppnådde en hög ålder hade ofta en svårlevd ålderdom med många plågor. Så var det också i Sverige för bara en generation sedan. De medicinska möjligheterna av i dag lyste främst genom sin frånvaro, och någon kompenserande teknik var ännu inte på plats.

Det är därför det är så fantastiskt att vi nu är där vi är. Det vill säga HÄR. Tiden är faktiskt inne för att just leva livet hela livet, inte ”bara” bli gamla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

11. Tema 9 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar här ett och ett. Tanken med det är att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis kommer till stånd med bokens framtida läsare.

9 (10). Bättre liv för sjuka äldre

Så hette ett nationellt projekt som pågick under perioden 2010–2014 och som fick stort genomslag. Många av bokens tankar och exempel är hämtade därifrån, och vi ville därför också presentera själva projektet som ett särskilt tema.

Det mest framträdande draget i det vi gjorde inom Bättre liv för sjuka äldre var att vi medverkade till systematisering utifrån allmänt erkänd ”best practice”. I stället för att verksamheter fortsatt skulle göra som de alltid hade gjort, försökte vi medverka till rutiner som byggde på bästa möjliga kunskap. Riskbedömningar och insatser utförs nu på samma sätt. Det spelar ingen roll vem du träffar eller om du råkar söka hjälp just när det är ovanligt mycket att göra. Personalen har tillgång till ett och samma strukturerade stöd och kan enkelt erbjuda rätt insatser.

Ett exempel på vad detta kan medföra kan man hitta på demensområdet. De allra flesta (90 procent) av dem som lever med en demenssjukdom får problem som inte direkt hör till själva demensen men väl utgör medföljande skuggor: aggressivitet, oro, apati och sömnstörningar för att bara nämna några exempel. De orsakar ett stort lidande framförallt för den berörda. Även närstående och vårdpersonal drabbas. Bemöter man inte dessa skuggsymptom på rätt sätt, kan de ta över helt. Men genom att mäta symptomen och få checklistor över vilka orsakerna kan vara, blir situationen mer hanterlig och strukturerade råd om motåtgärder användbara. Genom enkla åtgärder kunde livssituationen för mycket sjuka människor förbättras drastiskt på kort tid. Genom att de började må bättre, behövde deinte längre så mycket antipsykotiska läkemedel vilket i sin tur gjorde livet lättare att leva. Även för närstående och personal. I boken kan du läsa en nära beskrivning av förändringen för en ”verklighetens Anna”.

Så över till ett helt annat exempel från projekttiden med ”Bättre liv för sjuka äldre”. Också personal inom äldrevård och äldreomsorg åldras. En del av dem kan ha haft ett särskilt intresseområde som de brunnit länge för, och som de inte slutar intressera sig för genom sin pensionering. Tvärtom: de vill så gärna bidra till framtiden med sina kunskaper. Men för att det ska fungera behöver deras erfarenheter bearbetas och deras kunskaper göras mer hållbara. Vi valde ut en grupp med 20 deltagare till ”Uppdrag Kunskap”. Under ett år fick de all möjlig akademisk uppbackning och stöd att fullfölja sin ambition att just de bort kunskap på sitt hjärteområde. Du kan läsa mer om resultaten i boken och på www.uppdragkunskap.se .  

Det blir en särskild skärpa i kunskaper som växer fram ur människor som först har gjort och blivit engagerade och sedan får förbättrade chanser till systematisk reflektion. Det är då som om kunskapen mer eller mindre vill fram för sin egen skull.

11. Tema 8 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar här ett och ett. Tanken med det är att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis kommer till stånd med bokens framtida läsare.

8 (10). Ingen blir gammal i ett vakuum

Det är som om vi människor får hjälp av livet självt i vår utveckling. Men för närstående eller personal runt omkring, som själva befinner i en annan fas av livet, är det inte alltid så lätt att förstå sig på oss. Det behövs mod för att våga möta och bejaka en äldre människas utveckling. Och därtill en uppriktig nyfikenhet som visar sig genom ett engagerat lyssnande och återkommande djupgående samtal.

Att åldras i glesbygd är garanterat inte det samma som att åldras i tätort. I glesbygden är exempelvis en pensionering inte så abrupt i omvärldens ögon – var och en förblir ändå den hon var och är (”Annas flicka”). På landet blir man ”gammal” först när man inte kan klara sig själv. Kommer man då till bygdens äldreboende, är det inte ovanligt att det i personalen där finns någon som presenterar sig som barn eller barnbarn till ens klasskamrat ”Erik”. Kanske har det afrikanska ordspråket om att det behövs en hel by för att fostra ett barn sin motsvarighet i att det behövs en hel by för att rätt bemöta en gammal människa.

Att åldras förr var inte det samma som att åldras nu. En 75-åring i dag är medicinskt som en 65-åring var i förra generationen. Ändå är detta inte mer än halva sanningen. Den andra delen handlar om effekterna av teknikutvecklingen. De gör att du kan få mer och mer tekniskt stöd att leva det liv du vill leva trots åldersförändringar. Vilket är viktigt att veta också i förväg – ålderdomen behöver inte alls bli en fasansfull del av livet.

Så krymp inte din vardag i onödan på felaktiga premisser utifrån förebilder från tidigare generationer som inte längre stämmer. Om din katt eller hund dör – tänker du då att ”det vore visserligen fantastiskt med ett nytt husdjur, men inte kan jag skaffa mig det. Det är jag alldeles för gammal för!”? Avstår du från dyrbar tandvård, ny säng eller nya kläder – om igen för att du tycker dig vara ”för gammal”? Det kan vara hög tid för dig att tänka om. Så mycket har ändrats i både äldre människors egna förutsättningar och i deras omvärld.

 

11. Tema 7 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar här ett och ett. Tanken med det är att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis kommer till stånd med bokens framtida läsare.

7 (10). Några typiska vårdåkommor

Att arbeta inom vård och omsorg hör till det mest givande man kan göra. Samtidigt kräver det mycket. Ansvarsbördan är ofta så tung att personalen fastnar i sina egna uppgifter och tappar bort själva kärnan: vad är det som är viktigt på riktigt för människan framför mig?

Ett av motmedlen mot denna självcentrering kan – så konstigt det låter – ligga i en rutin: att det alltid ska göras en samordnad individuell vårdplan (SIP) för den som har behov av hjälp från flera olika aktörer. I den är det centrala just huvudpersonens eget ”detta är det viktigaste för mig”.

Då blir det plötsligt så mycket lättare att ”upptäcka” hur vården behöver göra sig av med sin otillgänglighet, sina köer och sin blindhet inför allt det som patienter måste satsa för att vården ska fungera. Vårdens egna åkommor i detta sammanhang har ofta med tidsfaktorn att göra: diagnoser får inte komma för sent och det får inte bli några avbrott i vårdkedjan mellan diagnos och insatser. Också tekniktillskott behöver komma direkt.

I detta avsnitt 7 av bokens 10 avhandlar vi många av vårdens tillkortakommanden – och hur man kan komma tillrätta med dem. På slutet diskuterar vi också tystnaden kring döden. Svårt sjuka människor ska inte behöva tillbringa sina sista dagar och timmar i ambulanser, på akutmottagningar, i röntgenapparater och på intensivvårdsavdelningen tillsammans med vårdpersonal som de inte känner. Vid traumatiska olyckor kan det möjligen vara förståeligt. Men när det gäller personer vid hög ålder som länge varit sjuka och svaga och som bor i särskilda boenden är det ett tecken på en ofullständig vård om de skickas till akuten och en död där. I stället bör de kunna få stanna kvar och få all samlad vård och omsorg där de är. Det kräver en bra planering, ärlighet och öppenhet. Först då finns förutsättningar för den sjuka äldre att leva livet hela vägen till dess slut, och för de närstående att slippa uppleva dödsfallet som traumatiskt.

11. Tema 6 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar här ett och ett. Tanken med det är att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis lite längre fram kommer till stånd med bokens läsare.

6 (10). Några typiska äldreåkommor

Under hela yrkeslivet talas det om ”livslång utbildning” – men sedan då? Livet är inte slut i och med pensioneringen, och det finns mycket kvar att lära. Hur lär man sig att bli gammal, till exempel? Allt fler människor söker kunskap via webben i dag. Det är just det sammansatta i livet, sjukdomarna och hälsorna som drar oss till internetsajter som ”Curetogether” och ”Patientslikeme”. Där och i andra sociala medier läser och skriver vi i dag om våra åkommor, om vad som hjälper och vad som inte hjälper.

Vissa sjukdomar är specifika äldreåkommor som kan vara lätta att identifiera. Men de vanligaste problemen utgörs inte av enskilda sjukdomar utan av bieffekter, trötthet och mångsjuklighet som har uppkommit genom åren. Det här kräver nya kombinationer av de kliniska professionella kunskaperna och den upplevda ålderdomens möjligheter och problem. Troligen kommer den mängd material som nu börjar finnas på internetsajter att så småningom utgöra ovärderliga källor inte bara för sjuka äldre utan också för nyfiken vårdpersonal med förmåga till mönsterigenkänning.

Ändå finns det ett antal typiska äldreåkommor att diskutera med utgångspunkt från 1) maten, 2) läkemedlen och 3) sömnen. Och ytterligare några som hänger samman med 4) munnen, 5) huden och 6) fötterna. Därtill finns det sådana åkommor som man alltför sällan talar om: 7) urinläckage, 8) psykisk ohälsa, 9) alkoholproblem och 10) våld i nära relationer. För dem alla gäller: sök hjälp! Det finns hjälp att få. Men vårdpersonalen behöver hjälp på traven: det är inte lätt för dem att själva ringa in sådant som vi inte säger något om.

11. Tema 5 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

I blogg-skrivande stund är det den 14/9 och det är bara två dagar kvar tills Maj Roms och min bok ”Leva Livet Hela Livet” lanseras. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar här ett och ett. Tanken med det är att underlätta de bloggsamtal som förhoppningsvis kommer till stånd med bokens läsare.

5 (10). Kom igen!

”Rehabilitering” är ett tämligen kliniskt ord för ”att hämta sig själv åter”. Visst ska man kunna få all möjlig hjälp för att komma igen, men man måste också själv engagera sig. Att tro sig vara en kund som kan kräva sin rätt i en välfärdsbutik för hälsa – det funkar inte. Vi är ju alla livs levande människor mitt uppe i de liv som vi själva har huvudrollen i.

Rehabilitering lönar sig. Alltid. Både vid långvariga funktionsnedsättningar och efter akuta sjukdomar. Rehabiliteringsinsatser blir inte olönsamma bara för att en människa är över 70. Snarare är det tvärtom. Ju äldre man blir, desto snävare marginaler har man. Det kan innebära att ytterligare en mindre åkomma får orimligt stora effekter och gör att man plötsligt blir mycket mer beroende av sin omvärld än tidigare. I stället för att ”bara” ge bistånd skulle vi i Sverige (liksom i danska Odense) framgångsrikt kunna kombinera detta med rehabilitering. För de allra flesta av oss vill ju helst kunna klara så mycket som möjligt själv.

Medan det akuta omhändertagandet ofta är synnerligen gott och dessutom likvärdigt Sverige över kan man inte säga det samma om rehabiliteringen. Denna har en lång väg att gå innan den är både individualiserad och evidensbaserad. Och också inkluderar teknik som en självklar del. Rehabilitering utgör ofta det långvariga inslag i vård och omsorg som mest påverkar det leva livet.

Viktigast av all prehabilitering  och rehabilitering är nog hjärnhälsan. Vi presenterar i boken fem stöttepelare som man kan ha som kom-ihåg-hängare på det området. Det fina med alla fem är att de hör till det som de flesta av oss intuitivt tycker om att göra. Så det är bara att göra som Sonya Hedenbratt och Sven-Åke Cederhök: ”Låt hjärtat va´med!”. Rehabilitering kan utvecklas till ett av livets glädjeämnen.   

11. Tema 4 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

Maj Rom och jag hoppas att du vill läsa vår bok ”Leva Livet Hela Livet” som kommer ut nu i september. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag presenterar på bloggen. Här följer tema nummer fyra:

4 (10). Bemötande

Äldre är inte som barn, absolut inte, och ska självklart inte heller bemötas som barn. Barn har aldrig någonsin varit helt självbestämmande. Det har däremot äldre – de har en väl utvecklad egenmakt som de utvecklat under decennier. Den vill de förstås ha kvar, så långt sig göra låter, också om de inte längre kan klara allt på egen hand. Just därför är bemötandet så känsligt.

Från och med den 1 januari 2015 har det tillkommit en ny lag, en patientlag, den första i sitt slag i Sverige, som kompletterar Hälso- och Sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen. Ett juridiskt bindande dokument som handlar om att informationen om dina sjukdomar och din vård och omsorg ska vara anpassad till just dig. Inte så att du ska behöva ta emot all information i världen om alla dina åkommor och behandlingen av dem. Idealet är i stället att du ska få en chans att greppa det som är relevant för helheten i ditt levda liv. Det är något helt annat än information om alla dina delåkommor och dessas vård.

De flesta sjuka äldre har inte bara en sjukdom. De har många – och det är vården dessvärre inte anpassad till. Utifrån sin långt drivna specialisering är den betydligt bättre på att möta många människor med en sjukdom vardera än på att ge en individinriktad vård till en och samma människa med många samtidiga åkommor.

Så hur göra? Hitintills har ”mångvården” inte visat sig lämpad att möta mångsjuklighet. Eftersom mångsjukligheten inte är förhandlingsbar, så får det bli mångvården som modifierar sig och går från att utgöra en summa av fristående specialistinsatser till att förena sig i skräddarsydda team runt den berörda människan.

Allt gott

Bodil

11. Tema 3 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

Maj Rom och jag hoppas att du vill läsa vår bok ”Leva Livet Hela Livet” som kommer ut nu i september. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag tänker presentera på bloggen. Här följer tema nummer tre:

3 (10). Tekniken och människan

Nu är vi inne på mitt eget hjärteområde, välfärdsteknologin, vilket troligen märks på mitt sätt att uttrycka mig. Efter decennier av arbete på området har jag lätt att bli upprörd över hur vården och omsorgen i sitt sätt att tänka och handla missat så mycket av teknikutvecklingen. Visst använder sig vårdens utövare av högteknologi – det är inte där eftersläpningen ligger. Nej, den återfinns dels i deras bristfälliga kommunikation med människor med onödigt köande och klumpiga kontaktvägar. Sådant har andra verksamheter numera i stort sett utrotat vilket gör vårdens tillkortakommanden extra besvärande. Dels behöver vården i allra högsta grad börja utnyttja vad människan och tekniken kan göra bättre på egen hand än med hjälp av personal. Vad det gäller är att integrera teknikens existens i vårdtänkandet.

Medmänsklig hjälp är långt ifrån alltid bättre än den tekniska. Tänk bara på dina glasögon – inte vill du lämna dem ifrån dig till någon som säger att ”inte behöver du glasögon, jag kan läsa för dig!” Inte heller vill du bli av med vatten- och värmeledningar och tänka att det skulle vara bättre med en människa som kånkade på vattenhinkar och bar ved till dig. Tänk nu lite framåt: det är inte självklart bättre med en annan människa som tar prover på dig om du kan göra det själv. Kan du själv kan mäta och därmed bättre anpassa din medicinering innebär det bland annat att du inte behöver uppsöka vården så ofta. Så mycket tid och ork det skulle spara för dig! Också självkänslan och oberoendet kan påverkas i positiv riktning. Att exempelvis klara toalettbestyren själv genom bättre utrustning där – visst är det ett framsteg jämfört med att behöva ha en annan människa hos sig på toaletten? Det är ändå knappast där vi vill vara sociala.

Avsnittet ger många exempel och också en tankemodell, aktivitetsdiamanten, för hur teknisk och mänsklig assistans kan integreras bättre. Förändringen handlar inte om att människor ska överges och bli ensamma med sina sjukdomar. Den handlar inte heller om att dra in personal. Den handlar ”bara” om att det vi människor kan klara själva (kanske med hjälp av teknik), det ska vi också ha möjlighet till att hantera på egen hand – i samspel med vård och omsorg. Därigenom kan det också frigöras resurser så att det blir mer utrymme för alla de sammanhang då vi verkligen behöver möta människor i vården och omsorgen.

Allt gott

Bodil 

11. Tema 2 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

Maj Rom och jag hoppas att du vill läsa vår bok ”Leva Livet Hela Livet” som kommer ut nu i september. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag tänker presentera här i bloggen. Här kommer lite om tema nummer två, ett exempelrikt avsnitt:

2 (10). Alla dessa olikheter

Vi människor föds med olika egenskaper och förutsättningar och lever och utvecklas sedan under vitt skilda omständigheter. När pensionsåldern kommer och omvärlden börjar betrakta oss som en grå massa av pensionärer, är vi mer olika än någonsin tidigare i livet. Detta påverkar både vår hälsa och våra möjligheter till vård.

Livet är inte rättvist, och klyftorna djupnar ju äldre vi blir. Vi drabbas av olika sjukdomar – och vi drabbas också olika av en och samma sjukdom. Skillnaden i medellivslängd är stor: kvinnor i Danderyd lever i genomsnitt elva år längre än män i Haparanda. Och det viktigaste är inte boplatsen: det skiljer faktiskt så mycket som tio år i medellivslängd mellan invånare i olika stadsdelar i Göteborg.

När vi blir sjuka, påverkar kombinationen av den egna personligheten och bemötandet i vården oss åt olika håll. En går i riktningen mot inlärd hjälplöshet. Till sist kan det kännas som om man inte klarar något själv. Den motsatta utgörs av en förvärvad framgångsvana: man vänjer sig vid att går det inte på det gamla sättet, så går det på något annat. Det ökade självförtroendet vägleder vid nästa svårighet och nästa, och spiralen går då i riktning mot större trygghet och därmed bättre förutsättningar.

Vården ska enligt rådande ideal vara jämlik, men i praktiken är det ofta inte så. Det kan behövas en hel del nya former för att nå fram till andra grupper än de högutbildade och välbeställda. Och så behövs det en analys som tar sin utgångspunkt i den berörda människan och i det som är viktigt för just henne. Bemötande är alltid känsligt och kan lätt bli kränkande, exempelvis vid en alltför detaljerad biståndsbedömning. En framtidsinriktad och individualiserad inriktning når ofta längre än en som bara utgår från diagnos och generalisering i nuläget.

Allt gott

Bodil

11. Tema 1 i Leva Livet Hela Livet

Hej!

Maj Rom och jag hoppas att du vill läsa vår bok ”Leva Livet Hela Livet” som kommer ut nu i september. Den handlar om hur livet på bästa sätt kan göras levbart och levvärt, också om man är gammal och multisjuk.

Boken rymmer tio teman som jag tänker presentera här i bloggen. Jag börjar som sig bör med det första:

Tema 1 (10). Tiden, tiden, alltid denna tiden

En av de allra sämsta effekterna av sjukdomar är att de lägger beslag på vår uppmärksamhet. De hindrar oss från att i glädje hålla på med det vi vill göra. Också de sjukdomar som inte direkt förkortar livet stjäl tid från den livs levande tillvaron.

Vården hjälper oss i kampen mot sjukdomarna, men den tillför samtidigt sina egna tidstjuvar. Boken väljer att ”bara” räkna upp fem:

  1. All den tid som går åt för att alls komma i kontakt med vården.
  2. Alla dessa provtagningar och provresultat som sällan tänks igenom med utgångspunkt i den berördas tillvaro och därför drar orimligt mycket tid från henne (men marginell tid för vården).
  3. Alla dessa resor.
  4. Alla dessa remisser med ständiga fördröjningar i varje övergång.
  5. Alla dessa väntetider – speciellt på akuten.

Tänk om vården valde som övergripande mål att den berörda människan ska ha så mycket tid som möjligt över för det friska. Inte bara genom att sjukdomar botas eller görs mindre besvärande utan också genom att vårdinsatserna tänks igenom så att de inte förmår den berörda att ytterligare fokuserar på sina sjukdomar.

Egentligen skulle detta inte behöva vara så märkvärdigt. Det skulle räcka långt om vården på allvar såg ”patienten i centrum”. Inte bara vid enskilda möten utan genomgående i all planering och logistik. En samordnad individuell plan (SIP), en plan som börjar i ”Vad är det som är viktigt för dig?!” och som anpassar och samordnar sina insatser efter det, skulle tvingas byta sin inom-vårds-logik mot en den-levda-sjukdomens logik med fokus på den berörda patientens tid.

Ett annat tidsperspektiv berör patientens kontinuiteter. Det är inte bara sjukdomen i sig som skapar ett brott i livet – alla möjliga andra dimensioner krackelerar på en gång. Då hotas bland annat följande kontinuiteter:

Identiteten: vem är jag nu, jag som alltid varit frisk…?

Sjukdomen: kan detta bli ännu värre? Går det aldrig över?

Mina nära och kära: jag vill ju inte vara någon belastning för dem. Hur ska de orka?

Det rumsliga: kommer jag att kunna bo kvar hemma? Kommer i så fall hela vårt hem att behöva göras om till en arbetsplats för vårdpersonal?

Behandlingen och kunskapen: nyss skulle behandlingen vara si, nu ska den vara så. Hur ska jag kunna hänga med i det, hur ska jag kunna lita på att det som nyss var alldeles rätt nu ska ersättas av något annat?

Behandlarna: det är ju bara nya människor hela tiden, hur ska jag någonsin kunna få någon tillit till någon av dem och hur ska de kunna förstå vem jag är och vad jag vill? Också samordnaren byts ju ut hela tiden.  

Också kontinuitetsbrott går att mildra, men ibland måste bevarandet av den ena kontinuiteten ske på den andra kontinuitetens bekostnad. Då gäller det att den berörda människan själv får styra – det är fatalt om någon av hennes hjärtekontinuiteter undermineras i onödan.

Jag fortsätter i närtid med tema 2 – 10.

Allt gott

Bodil 

 

   

Sida 1 av 1712345...10...Sista »